Vad är det för fel på dig då lilla vän?

Gång på gång varnade den lilla lampan för hög vattennivå. Inte kunde väl jag veta att det skulle gå så illa. Redan innan jag tog mig fram till bänken hade det lilla jag visste om livet utanför min bubbla blivit inaktuellt.
På bänken däremot, där var allt så enkelt. Man sätter sig ned och inväntar. Ett klockslag, en händelse eller bara en ingivelse. När inväntandet är över reser man sig och går vidare.