En liten kille har just ätit lunch i skolmatsalen.

Det är höst och det blåser i de stora björkarna som omger skolgården. Skolan är från början av nittonhundratalet och björkarna planterades väl när skolan stod färdig. Två våningar med slöjdsal i källaren. I källaren fanns även toaletterna. Byggda på en tid när det inte fanns utrymme för blyghet. Stora porslinsanordningar på en lång rad med skärmväggar av kakel som pliktskyldigt står där utan att fylla någon skärmande funktion. Således en mardröm för en blyg liten kille med behov att uträtta. Mer än en gång hade han överträtt förbudsbandet av plast som markerade var skolgården slutade. Utanför plastbandet som var uppspänt mellan träden var man laglös. Lärarna trodde inte man skulle klara av att komma i tid till lektionerna om man inte hörde ringklockan eller vad det nu var dom sa när en ifrågasättande liten kille undrade.

Det är förmodligen samma år som skolan skulle brinna upp och killen på skolgården går i femman. Som många andra killar i femman är han intresserad av vapen och bygger egna. Roligast är det när dom skjuter långt och träffsäkert. Han har just byggt ett sådant men på skolan får det inte följa med. Nu kommer det flera killar i femman. En tar tag i hans ben och håller det i ett stadigt grepp. De andra letar i hans fickor. Efter en stund hittar de vad de letar efter och försvinner. Skolan ligger alldeles intill en gammal fabrik. Förut gjorde man papper där men det var flera år sedan. Nu kan man se gubbar komma ut genom en liten dörr som leder ut mot stora vägen. Där nere kan man skymta en trappa som leder ner och massor av spännande mätare. Runda med stora visare och siffror. Det pyser och bullrar. Pappa har sagt dom gör ånga där. Det är stora pannor som man eldar i och sedan blir det ånga som man skickar i rör till den andra fabriken. Den lilla killen blir inkallad i matsalen trots att han redan ätit. Det var fisk idag och han fick annan mat. Det var oftast korv eller något annat tråkigt som dom snott ihop. En gång var det potatisar med sås. Konstig mat men han ville ju inte klaga. Inne i matsalen sitter hans lärare med några av klasskamraterna på sidan om. Dom flinar och han förstår vad det handlar om. Läraren visar upp en kopparkabel som böjts till ett u. Otur att han inte kollade jackan noggrannare. Visserligen bara koppartråd som inte ens går rakt när man skjuter iväg den men läraren såg allvarlig ut. Hon undrade om det var hans. Ja, vad ska man säga i en så'n situation. Mest blev han arg på klasskamraterna som skvallrat. Det är bra att vara arg när man ska argumentera. Då glömmer man bort att vara blyg. Han la ut texten och läraren lyssnade. Klasskamraternas miner förändrades efter hand. Det hela var snabbt överstökat och han kunde gå därifrån obefläckad och med lärarens förtroende. Men hade han inte ljugit lite och hur var det med klasskamraterna. Varför gjorde dom så. Kanske för att han var minst i klassen. Kanske för att han var bäst i klassen. Kanske för att han var så dålig i gymnastik. Kanske för att han hade pool hemma. Kanske för att han hade ett rött jättehår. Kanske var det bara en slump.

Den nya cykeln var jättefin. Han hade kollat i broshyren hundra gånger medan han väntade på att den skulle komma till affären. Den var specialbeställd. En Gitane med åtta växlar och bockstyre. Det var en racercykel för barn. Pappa hade en Crescent, en orange racer, när han var liten. Kanske tyckte han att sonen skulle ha en riktigt cykel och inte en sån där med pyttelitet framhjul och ryggstöd som dom tuffa grabbarna hade. Varannan vecka skruvade han isär växelmekanismen. Den skulle rengöras och smörjas. Bromsarna måste ta bra. Att sitta i solen framför garaget och meka med cykeln var trevligt. Han hade en särskild runda som han cyklade nästan varje dag. Det var roligt att cykla fort. Dom andra killarna rullade mest runt i grannskapet. Kanske berodde det på dom stora bakhjulen, dom rullar väl trögt när dom är så breda. Tre växlar i navet är ju inte mycket även om växelspaken med sitt T-handtag såg fräck ut. Han cyklar förbi två större killar som skriker något om hans hår. Dom spottar mot honom och han känner att det blir blött i håret. Är dom avundsjuka på hans cykel? Han vet inte riktigt. Men glädjen över cykelturen är inte lika stark längre.

Det är en vanlig dag och han sitter på bussen på väg till skolan. Kanske är den inte så vanlig ändå, det är ju första dagen efter sommarlovet. Han har jobbat hela sommaren. När man går på gymnasiet måste man jobba på somrarna. Det bara är så. Vid en hållplats kliver det på några nya han inte sett förut. Sist kommer hon. Han har aldrig varit med om något liknande förut. Tiden liksom står stilla och han bara tittar på henne som tittar tillbaka. Hon går på ett särskilt sätt. Hon är nog vältränad, van vid att röra sig tänker han. Nu sätter hon sig ner ensam en bit längre fram. Kanske gillar hon att cykla.

Imorgon fyller hon år och han har slagit in presenten omsorgsfullt. Han vågar inte ge henne den på skolan. I brevlådan får det bli. Men dom får ju inte vara vakna hos henne när han kommer dit. Vid midnatt drar han iväg. Det snöar ute och ingen har plogat vägarna. Det är fyra kilometer till hennes hus. Det tar längre tid än vanligt. Det ligger en decimeter snö på vägen men det känns bra. Han gillar att vara ute även i dåligt väder och hennes present måste ju levereras.

Han sitter på bussen och läser i engelskaboken. Hon kliver på bussen. Det är ganska lite folk på bussen men imma på rutorna. Han tittar lite förstrött på henne. Naturligtvis låtsas han. Vad som står i boken märker han inte ens. Nu sätter hon sig bredvid honom. Hoppsan, ingen återvändo. Naturligtvis säger hon inget. Det var väl bara en tillfällighet att hon satte sig där. Tittar hon inte lite väl mycket åt hans håll. Kanske vill hon bara se något ute i mörkret. Ja så är det nog.

Det är party hos en tjej i klassen. Dom går i sexan. Han är bjuden. Kanske beror det på att deras föräldrar umgås. Han vet inte riktigt. Dom har en fin stereoanläggning och massor av populära skivor. Han är nervös. Han gillar en av tjejerna. Dom andra killarna är ju tuffa och hon pratar mest med dom. Nu försvinner alla upp på övervåningen. Han låtsas inte märka något. Han läser på skivomslagen. Han som läser så fort i vanliga fall. Ett par böcker om dagen. Nu tar det en kvart att läsa det lilla som står om Boney M. Sedan Dancing Queen så har det gått en kvart till. Han kallsvettas. Situationen är obehaglig. Hoppas ingen märker något. Han vågar inte vara med på deras lekar.

©1997 Hans Wikberg. All rights reserved

Snöskoter

Vi har nu kommit till ett sorgligt kapitel i mänsklighetens historia, snöskotern.

Många gånger har jag undrat varför till synes friska människor ska behöva motoriserade hjälpmedel så fort dom ska förflytta sin kropp längre sträckor än säg 300 meter. Samma människor upptäcker senare att dom inte mår bra. Då är det dags att ta bilen till gymmet eller kanske till elljusspåret för att ta en 2 kilometersrunda. Efter 4 gånger har man tröttnat på den enformiga träningen och återgår till sina skotertidningar och satellitmottagare, dolby surround och allt vad det heter. Snart är det vinter igen och skotersnacket tar fart i fikarummen. 800 kubiks insprutningsmotor med kanonfjädring - 200 blås över sjön. Lastade en dunk hembränt och drog ut i skogen. Kapade ner ett par trän med motorsågen, det blir ju kallt utan handtagsvärmarna vet du. Så går det på dag efter dag. När man kört sin kära skoter några vintrar är det dags för ryggont och stela leder. Ett nytt träningsprogram görs upp. Skittråkigt, jag vill ju köra skoter. En ny bil kanske, nää en ny skoter får det allt bli. Måste köpa bingolotter, spela på travet, hela köret.

Flocken vaknar efter kall natt. Alfahannen Svenne vrider på sig, där ligger hans hona med avkomman de kallar Ragnar. Han börjar bli stor nu Ragnar, 5 år till våren, man borde väl lära honom jaga snart tänker Svenne. Efter morgonbestyren går Svenne bort till snöskotern, där står redan de svagare individerna och beundrar hans Hitaschi XC 769. En av dem tittar på Svenne med en blick som om han redan planerat att ta över rollen som ledare trots att han knappt vuxit ur sin Kity Cat ännu. Lena kommer med Ragnar och ser menande på Svenne. Nu får du tand om lillen säger hon utan att ens darra på läppen. Svenne som tänkt sig en lugn dag med grabbarna tar motvilligt den något osäkre Ragnar i handen och lyfter upp honom på sittdynan.

Där står den en Volvo 850 eller 855 som de initierade säger. Mamman lyfter ut sina nya skidor. Dom kostade en del men har en fräck design. Killen i butiken borta i Åre sa att den nya timglasformen skulle ge henne skärande svängar som hon inte ens drömt om. Tonårsdottern ser lite lagom distanserad ut. Ingen match tänker hon och kliver världsvant i bindningen. Runt omkring cirkulerar töntar med läderpjäxor och ryggsäckar stora som hus. Nu kommer den, skotern. Pappa tittar beundrande på föraren som har en kniv nonchalant hängande i bältet som håller ihop den slitna skoteroverallen. Mannen med skotern mellan benen behöver bara darra till lite i högertummen så glider dom iväg på sina slalomskidor över fjället mot Sylstationen.

Lars Törnman drar ihop sitt kompisgäng för en tur på skotrarna. Minst 1000 stycken är dom. Idag ska man visa att häruppe behövs minnsann snöskotern. Man kör omkring på isen lite på måfå men snart har man fått ordning på sällskapet och får till nå´n sorts text på isen. Kents fru Ingrid som nyligen varit i Bangkok förnimmer något bekant. Maken justerar till det nya signalhornet och tutar lite på Berra som hetsar lite så där på skoj. Solen skiner som den bara kan göra på en is på vårvintern. Det liksom glittrar i varje lite snöflinga. Mattan är 397 cm lång så skotern tar sig fram i den djupaste lössnö. Dyr var den men han äter gärna blodpudding ibland.
-Avgaserna! Säger Ingrid plötsligt när hon minns.

Nä allvarlig talat grabbar vad håller ni på med? Vakna upp och köp ett par snöskor istället. Ett par skidor kanske. Inte är det väl meningen att männen ska skydda sin familj genom att gömma dom i ett rökmoln på en skoterkälke.

©1997 Hans Wikberg. All rights reserved