Snöskoter

Vi har nu kommit till ett sorgligt kapitel i mänsklighetens historia, snöskotern.

Många gånger har jag undrat varför till synes friska människor ska behöva motoriserade hjälpmedel så fort dom ska förflytta sin kropp längre sträckor än säg 300 meter. Samma människor upptäcker senare att dom inte mår bra. Då är det dags att ta bilen till gymmet eller kanske till elljusspåret för att ta en 2 kilometersrunda. Efter 4 gånger har man tröttnat på den enformiga träningen och återgår till sina skotertidningar och satellitmottagare, dolby surround och allt vad det heter. Snart är det vinter igen och skotersnacket tar fart i fikarummen. 800 kubiks insprutningsmotor med kanonfjädring - 200 blås över sjön. Lastade en dunk hembränt och drog ut i skogen. Kapade ner ett par trän med motorsågen, det blir ju kallt utan handtagsvärmarna vet du. Så går det på dag efter dag. När man kört sin kära skoter några vintrar är det dags för ryggont och stela leder. Ett nytt träningsprogram görs upp. Skittråkigt, jag vill ju köra skoter. En ny bil kanske, nää en ny skoter får det allt bli. Måste köpa bingolotter, spela på travet, hela köret.

Flocken vaknar efter kall natt. Alfahannen Svenne vrider på sig, där ligger hans hona med avkomman de kallar Ragnar. Han börjar bli stor nu Ragnar, 5 år till våren, man borde väl lära honom jaga snart tänker Svenne. Efter morgonbestyren går Svenne bort till snöskotern, där står redan de svagare individerna och beundrar hans Hitaschi XC 769. En av dem tittar på Svenne med en blick som om han redan planerat att ta över rollen som ledare trots att han knappt vuxit ur sin Kity Cat ännu. Lena kommer med Ragnar och ser menande på Svenne. Nu får du tand om lillen säger hon utan att ens darra på läppen. Svenne som tänkt sig en lugn dag med grabbarna tar motvilligt den något osäkre Ragnar i handen och lyfter upp honom på sittdynan.

Där står den en Volvo 850 eller 855 som de initierade säger. Mamman lyfter ut sina nya skidor. Dom kostade en del men har en fräck design. Killen i butiken borta i Åre sa att den nya timglasformen skulle ge henne skärande svängar som hon inte ens drömt om. Tonårsdottern ser lite lagom distanserad ut. Ingen match tänker hon och kliver världsvant i bindningen. Runt omkring cirkulerar töntar med läderpjäxor och ryggsäckar stora som hus. Nu kommer den, skotern. Pappa tittar beundrande på föraren som har en kniv nonchalant hängande i bältet som håller ihop den slitna skoteroverallen. Mannen med skotern mellan benen behöver bara darra till lite i högertummen så glider dom iväg på sina slalomskidor över fjället mot Sylstationen.

Lars Törnman drar ihop sitt kompisgäng för en tur på skotrarna. Minst 1000 stycken är dom. Idag ska man visa att häruppe behövs minnsann snöskotern. Man kör omkring på isen lite på måfå men snart har man fått ordning på sällskapet och får till nå´n sorts text på isen. Kents fru Ingrid som nyligen varit i Bangkok förnimmer något bekant. Maken justerar till det nya signalhornet och tutar lite på Berra som hetsar lite så där på skoj. Solen skiner som den bara kan göra på en is på vårvintern. Det liksom glittrar i varje lite snöflinga. Mattan är 397 cm lång så skotern tar sig fram i den djupaste lössnö. Dyr var den men han äter gärna blodpudding ibland.
-Avgaserna! Säger Ingrid plötsligt när hon minns.

Nä allvarlig talat grabbar vad håller ni på med? Vakna upp och köp ett par snöskor istället. Ett par skidor kanske. Inte är det väl meningen att männen ska skydda sin familj genom att gömma dom i ett rökmoln på en skoterkälke.

©1997 Hans Wikberg. All rights reserved