Ett brev.

Nja i mitt fall är ju mål är en sak, en annan om det blir något. Och studielån är väl mest som en extra skatt för de flesta. Nu kanske public service-avgiften går ungefär samma väg och blir en liten extrapost på skattsedeln.
Jag har inga studieskulder vilket känns lyxigt. På min tid fanns ju den fantastiska utbildningen 4-årigt tekniskt gymnasium. Efter den kunde man gå direkt till ett hyfsat avancerat jobb och få något utfört. Där fick man en väldigt bred utbildning från matte och fysik till svetsning och murning.
En annan viktig grej jag tror att många utanför den tekniska sfären glömmer när detta diskuterats är att vi tekniknördar kunde odla och vidmakthålla detta intresse från högstadiets fritt valt (teknik) ämne och vidare in i den miljö på gymnasiet där majoriteten hade någon form av teknikintresse. Och rakt in i arbetslivet där det liksom bara fortsatte sömlöst.
I arbetslivet har jag ju kommit i kontakt med den nya sortens högskoleingenjör som gått 3 år teoretisk gymnasium med allsköns plugghästar som tänkte bli läkare eller veterinärer. Sedan två år på högskolan där tekniken plötsligt blev väldigt teoretisk.
Man dom sedan kom ut på jobb hade många av dom inget vidare praktiskt handlag. Inom teknikbranschen handlar mycket om hantverk och pyssel.
Och då kommer vi till min analys som slutar i att detta har gjort att t.ex. svensk kärnkraft gått väldigt dåligt. Att järnvägen inte funkat, att vägarna inte plogas o.s.v.
Ett bra exempel är en radiodebatt mellan en motorjournalist och GD för "vägverket" om vinterväghållningen i Sverige. Journalisten tjatade om att i Finland var vägarna välplogade och att dom hade fler plogbilar ute. GD svarade lika envist "men vi vet i varje ögonblick var alla plogbilar är, vi jobbar sååå smart". Min tanke: "Alla dessa planerare kostar väl också pengar så man msåte ha hårt pressade entreprenörer men i mindre antal ute på vägarna än förut."
Lätt överdrivet menar jag att horderna av universitetsutbildade de senaste 20 år har kommit ut i arbetslivet utbildade för att sköta sitt arbete från en typ av akademisk piedestal elelr om man så vill utifrån ett teoretiskt perspektiv.
Jag har sett det på jobbet, mötesrummen är fyllda till sista stolen där teoretiker försöker planera fram den optimala vägen för att göra något. Ekonomerna har stöttat detta för att det ska spara pengar och effektivisera verksamheten.
Mötet avslutas och ingen av deltagarna går iväg för att faktiskt utföra de arbetsuppgifter man räknat ut behöver göras.
Då tar man in entreprenörer som för små arbetsuppgifter lösryckta ur sammanhangeet och man litar på att juristerna skrivit alla paragrafer i avtalet rätt så att entreprenörer ska tvingas göra rätt.
I mitten av 90-talet kände jag mig som mest effektiv. Då var jag med på kundmötet när affären gjordes upp. Jag designade kundens lösning, jag köpte grejorna själv på nätet. Jag monterade det mesta tillsammans med mina 4-årskollegor. Jag skötte sedan driften av nätet och deltog i årliga driftmöten med kunderna.
Men sedan kom dom, 70-talisterna. Det där går ju inte. Vi ska ha proffs på inköp som gör smarta avtal och hittar bästa erbjudandet.
Men tänk vår nya fina avtal innebar högre pris, för inköparna blev lurade av en slipad säljare som krängde på onödig support. Haha!
-Vi måste ha särskilda säljstöd som är proffs på att stödja säljare.
-Vi måste ha särskilda designers som gör lösningen.
-Vi hyr in entreprenörer som monterar.
-Vi måste ha en särskild grupp av personal som är med på driftmöten.
-O.sv.

Du kanske anar hur många överlämningsgränsnitt det blir och hur det började glappa och hur mycket som ändå rann mellan stolarna ned till mig för jag jobbade som förut men hade fått en massa nya arbetskamrater som fyllde mötesrummen.

Jag vet att vår VD på senare år uttryckte starkt missnöje en gång med att alla satt på möten hela tiden och att han funderade på att ta bort mötesyta och antal stolar i rummen. Han blir nu VD på SJ faktiskt så någon sorts talang lär han ha.

Det hela slutade med att våra tjänster helt plötsligt blev för dyra eller olönsamma så dom har lagts ned allteftersom, -Vi ska satsa på kärnverksamheten!
På "min tid" på 90-talet var dessa extratjänster lönsamma och "ett viktigt komplement till kärnverksamheten."

Till sist jag har inget mot bildade människor, tvärtom. Även på 90-talet hade vi såna på jobbet men i mindre antal och dom skötte de "tyngsta" arbetsuppgifterna. Ta fram helt ny teknik, förstå det riktigt komplicerade och delta i möten på internationell nivå t.ex.