Magic Kingdom

Först tar man en bricka i ena handen, kanske den vänstra. Jag är lite ambivalent när det gäller häntheten. Bestick kanske. Gaffel, sked och kniv. Nu tar man en servett. Lägger man sedan alltihop på de två stålrören som anordnats kan man övergå till att fylla brickan med väsentligheter. Rören är alldeles tillplattade ovanpå. Här har det dragits många, många brickor.

Små runda ganska hårda bröd med hål i mitten. Intill ligger det små mjölkpaket. Längre bort ser man hur det ångar kraftigt från en disk med ovant innehåll. Plättar verkar det vara. Fattiga riddare ser det andra ut som. Är det sirap i plastflaskorna. 4 och 95 vill hon ha. Man blir mätt.

Fyra filer söderut. Bara att gasa på. Farthållaren fungerar ganska smidigt numera. Nästa avfart står det. Här ska vi svänga av. Äventyret kan börja. Portalen välkomnar. Men sedan är det en mil till det händer något. Parkeringen kostar men stor är den. Gigantisk närmare bestämt. Klart ska man ta emot 150.000 personer per dag så krävs det ju en del. Det ser ut att parkera en bil i sekunden ungefär. Ett litet tåg som ser ut som en ombyggd bagagefraktare från flygplats tar oss till ingången. Nu börjar köerna på allvar. 10-talet kassor slukar en hel del men det tar ändå kanske en kvart. Över 300 kronor. Per person alltså. Nästa kö ligger bara bakom kassorna. Nu till en båt eller rättare flera båtar som går i skytteltrafik över en till synes konstgjord sjö. En del åker med ett tåg. En halvtimme och en båttur senare är man äntligen framme. Nu snabbt vidare till nästa kö. I ett konstgjord gruvberg får man stå en halvtimme i kö igen. Köerna ringlar sig fram på ett mycket snillrikt och utrymmesbesparande sätt. Det känns som om kön går jättefort men samtidigt är den dubbelt så lång som jättelång så resultatet blir ändå en jättelång tid. Väl framme nere i källaren på berget kliver man på ett litet tåg. Aha, det är en berg och dalbana. Man åker omkring i berget och kan se konstgjorda gruvmiljöer. I nästa kö väntar dom på att åka i en båt där man blir ganska blöt i ett mycket brant vattenfall. Jag drar vidare till framtiden. In i en utställning om flygets historia. Naturligtvis åker man även där, i små farkoster runt inne i en gigantisk byggnad med massor av olika rum och utställningar. Väl ute kliver jag rakt in i en kö som omöjligt går att överblicka. Populär tydligen. Bara att hänga på. En och en halv timma senare är jag inne i ett nytt gigantiskt hus. Rymdmiljö. Den lilla sonen bakom är mycket nervös men pappan lugnar med att hans äldre syster aldrig skulle våga åka med det här vad det nu är. Nästan framme ser jag att det är en berg och dalbana i rymden. Kolsvart alltså med stjärnor ovanför. Ett himla skrikande. Orsaken förstår jag när jag sätter mig i den lilla cylinderliknande tingesten och spänns fast av en bastant anordning. Minst sagt omtumlande att åka runt i rymden faktiskt. Ut på den stora men inte gigantiska gården. Ny kö. Minst en timme sedan in i en sorts provkammare där man utsätts för ett experiment. Mycket realistiskt där man får en luftpuff i ansiktet när monstret slår sig ut genom glaskammaren. Sedan hetluft i nacken när monstret kommer förbi bakom. Någonting pillar i håret. Mörkt som i graven och starka ljud. Knappast nödvändigt att säga att många förmodligen skrek sig hesa där inne. Man satt dessutom fast av en anordning som pressades ner över axlarna av en motor. Mycket mer hinner man inte på en dag. Titta på alla mystiska individer som fanns på området kunde man ju. En del något fetare än genomsnittet. Ja så feta att dom hade hyrt små bilar att åka runt i. Ingen onödig motion där inte. Mörkret inträder och jag med fast tvärtom. Middagen har jag sett förut men inte hemma. Rejält är det som allt annat här. Fort går det också. Nästa dag börjar allt om igen.