Presentation
Hej och välkommen!
Jag byter ofta text och ibland hela kontot för att skapa variation både för dig och mig.
Här finns något så pass ovanligt som en intellektuell landsbygdsbo. Min fördom javisst men ett litet uns av sanning är det nog.
Jagar inte, fiskar inte, dricker mest bättre viner.
Intresserad av samhället, politiken, kultur, miljöfrågor, läser böcker, värnar om insekter, föredrar gott kaffe och allt sånt där jag lärde mig som boende i bostadsrätt.
Ändå förvånansvärt händig med snickeri, bilar, motorsågen eller en bara en spade.
Fritid:
Jag har lite svårt att sitta stilla utan att göra något. På något vis tränar jag regelbundet utan att det är träning i klassisk mening. Jag gillar långdistans och uthållighet. Ska det prompt vara inomhus så funkar längre spinningpass eller varför inte innebandy barfota. Jag har varit cyklist, skidåkare, klättrare och grottkrypare så jag har genom åren lärt mig uppskattat min smala, smidiga och starka kropp. Timmeflottare snarare än dörrvakt är mitt ideal. Men 80-talets kroppsbyggare tärde på mitt självförtroende men det gick över.
Jag har också varit scoutledare i många år och är nu ledare för en grupp på 27 scouter i lågstadieåldern med inriktning på friluftsliv.
Allt som är ute gillar jag att pyssla med från enklare skogspromenader till vinterfjällturer med tältning. Men även cykling, kanot, terränglöpning eller bara trädgårdsarbete som i mitt fall är på landskapsnivå.
Jag bor på en gård med ett ganska stort hus och stall vid en sjö med ängar, skog, åkrar och en egen ö. Den vedeldade bastun nere vid stranden använder jag året om. Före lantlivet med allt från kyckling- till lammuppfödning och hästar bodde jag i bostadsrätt mitt i stan och tyckte det var bra. Jag har god ekonomi men använder det inte till att köpa mig yttre attribut. Jag åker omkring i helt oglamorösa bilar och har nu senast köpt en liten väldigt bränslesnål miljöbil. Jag bryr mig inte om i vilken grad mitt hem imponerar på besökare men är händig med alla sorts verktyg, från dator till svets eller bara en hammare.
Resa:
Jag har sett dom många gånger, i halvrisiga båtar med skramliga utombordare. På midsommar väller dom in och ockuperar gästbryggorna. På midsommarafton när andra dansar kring stången ligger killarna i motorrummet och tjejerna ligger utsträckta på fördäcket i bikini. Skulle det gå att förverkliga drömmen? Det gällde att hitta en lämplig båt och tjejer som helst aldrig varit på havet förut. Helt lugn likt en ovetande kyckling på väg till slakten klev jag ner i båten och noterade att den redan var fylld med sprit och flickor. Det enda sjökortet liknade inte alls det landskap jag visste fanns utanför sjöboden. Mitt ute på havet började motorn gå dåligt. Och dog den skulle vi snabbt nå den finländska kusten. Efter lite tråkigt gungande och tittande under motorkåpan nådde vi Ulvön. Jag hoppade iland och la det enda repet ett varv runt en liten sten på stranden. Det här var ju en barnlek! På midsommarafton riggade vi för en lyckad dag med solande tjejer på stranden, undertröjan på och en öl i handen. Fram med verktygen och mekandet var igång. För säkerhets skull skruvade jag bort några stora motordelar så att tjejerna inte skulle missa att viktiga saker utspelade sig framför deras ögon. Lite senare blev jag stoppad av några poliser och ordningsvakter som undrade om jag tappat skorna. I det läget förklarar man liksom inte det fina i att gå barfota utan frågar istället uppkäftigt om det finns någon lag mot att gå barfota. Jag klarade mig ur poliskontrollen och la mig på stranden i en sovsäck. Jag hann titta på båten två gånger och fundera över om ankaret behövde kollas. Tredje gången var båten borta. Nästa dag var det tjock dimma när vi skulle hem. Jag sa inget om hur läskigt det egentligen är att köra i dimma och att man behöver marginaler om något går fel. Mycket vemodigt fick jag skiljas från en ny erfarenhet men kom samtidigt att tänka att vi missade stereon i båten. Kanske en annan gång...
Gå ut en kväll:
Livat och högljutt med folk som skuttar runt till musik.
Vid grillen hos goda vänner med vin och diskussioner.
Runt lägerelden med den mörka skogen som omgivning.
I bastun med kalla bad och tillika öl.
På restaurangen som serverar den goda maten.
Dansar gärna på borden om det skulle behövas för att liva upp stämningen.
Bara hemma med en bra film med betoning på bra.
Klotterplank:
Så här tänkte jag tydligen för 20 år sedan
Vaderna är lika snygga men rollerna ombytta.
Vaderna tänker jag, vilka vader. Bakifrån är formen gudomligt fulländad. Hon vet knappast om det själv men jag ser det. Registrerar det med hela kroppen. Snart vågar jag liksom inte titta mer. Känns fel på något sätt. Varför skulle jag få njuta av detta skådespel. Längre ner sitter skorna. Och inne i dom fötterna. Dom jobbar på med en frenesi jag sällan sett maken till. Undrar var kraften kommer ifrån. Fan att just hon ska ha dåligt självförtroende. Jag kan liksom inte göra något åt det. Jag skulle kunna gå här bakom i evigheter känns det som. När hon vänder sig glittrar ögonen så att man nästan går under. Hur gör man det? Finns det en formel för hur det går till? Kanske kommer det inifrån. En blick. Sedan är det sagt. En flod av kommunikation strömmar fram och tillbaka. Hjärtat hoppar till och magen tvinnas ihop. Sedan är det klart. Nu kan vi fortsätta som förut. Genom ylletyget känns den lena huden. Kroppsvärmen bryr sig inte om hinder. Det finns där bara som en maskering. Som rättfärdigar utan förpliktelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar