Idag efter en timme i bastun insåg jag vikten av att ha en profilbild fångad i vardagen. Vilken tur att jag knäppte en ögonblicksbild idag på toan på jobbet.
Jag har ju läst om forskningen kring hur människan väjer partner men aldrig riktigt fattat att det berör även mig.
Här på XX har jag bläddrat runt bland nya foton och ibland tänkt att jag ska kunna hitta någon bara utifrån bilden.
Jag browsar runt, snygg, ganska snygg, juste urringning, wow skidåkare, hmm badstrand. Nä, inget särskilt. Stopp! Funderar. Vidare. Tillbaka. Hon! Klickar på "Till Profil". Märkligt, hon verkar ju vara vad jag söker, bara en slump?
Men det har nu funkat flera gånger och jag har börjat tro att även gamla träiga jag har den förmågan.
Mycket märkligt men det har absolut inget med utseendet att göra utan det är något annat som är svårt att ta på.
Visst jag kompletterar med en förmåga att bedöma orden. Orden är viktiga. Viktigt med hur orden sammanfogas till meningar.
Jag längtar ibland intensivt efter lite närhet. Inte alltid för att råda bot på ensamhet utan för att det finns så mycket man vill dela med någon.
Jag uppfyller de flesta grundläggande krav man har rätt att ställa på en partner. Du kan ha mig med på alla sorts utflykter, från ett hotell i Tokyo till en snöbivack på kalfjället eller varför inte en övernattning under en gran i Boulognerskogen.
Endast din fantasi sätter gränserna. Och fantasin hjälper jag gärna till med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar