Tankar ur intet.

Skrivet på frihand, snabbt och utan att tänka tillbaka på innehållet eller redigera.

Tankar ur intet

#1

Nu ska jag skriva om det. Lika bra att få det överstökat. Innan någon annan avgör ödet så tar jag itu med det. Inget att erinra sades det. Jo man tackar, var har du fått det ifrån? Kanske en ironisk kommentar utan mening på höstkanten. Nu ska vi ta oss till utkanten av det meningslösas träsk. Vore man bara lite grönare skulle inget behöva fruktas. Numera har fredagen tappat betydelse. Noga räknat en av många men inget att bry sig om. Kanske redan varit där? Jo, man gör ju så gott man kan, tillade hon med dämpad röst. Fri och ledig, kan man önska mer? -Intet, hördes det från hörnet. Andra soffan till höger. Se på det uttryckslösa ansiktet. Inget för mig det du. Men om ett år kanske? Tvekan i rösten. Nu går vi framåt men i sakta mak. Liken staplas. Hotas vi av ett sönderfall? Inifrån jagad av detaljer. Darret i rösten avslöjar en tvekan som jag inte hört förut. Varför ska just jag behöva röra vid det innersta av väsen? Deras tankar vispas till en hård smet. Lever du ännu lilla vän? Hälsa och välgång förstår jag. Nu måste jag kila. Trevligt att råkas.

#2

Om ingen vore den man tror så skulle inget bli annorlunda. Varje dag är en annan lik utan att för den skull bli mycket roligare för det. Upprepningens tvång sänker sig över staden. Intet går upp mot en renande process där var och en tar sin egen väg mot ett perfekt resultat. Kanske skulle det vara lättare om man utgick från kosmos i refrängen. Likheten stärker banden. Lokalen är ett förebud om ljusare tider. Innan dess hade man inga förebilder. Lat är man men inget att göra åt det. Numera har jag ett och annat att säga till om. Kanske en bagatell i sammanhanget men vad vore en säng utan örngottet? Polaren har svikit en gång förut men aldrig mer går sången mot höst. Har en gammal träta mynnat ut före tiden? Tynande bort över nejden, en höstsol.

#3

Kanske, kanske inte tänker jag som hastigast innan dörren smäller igen. En ljudlig smäll men utan att den är störande. Hör ni utanpåverkets buller? Jag tror det är en av många spirande tankar verkande från ovan. Hotelser uttalas med böjda verb. Ytan känns bekant. Från världen kommer det ett påbud om ljusare tider. Numera har man tappat konceptet. Kjolen lyser i mörkret, är den av siden? Nej, knappast troligt. Julen blir lång i år. Många av oss har ingen aning om hur länge en frihetskänsla varar. Kvickare än tanken tar det slut.

#4

Landar, lite i taget. I en serie av många. En av dem är en liten. Kanske en av oss. Numera kan man ju se på dem om de har varit med liksom. Jag själv var inte närvarande då. Frågan är om det kan bli mycket bättre än så här. Vilken av fredagarna kom, när ingen annan ville komma. Ytterligare förklaringar är av ondo. Nej, men vilken gullig liten en. Är det en benk? Jag skulle kunnat säga att det är en gryta som förvandlats genom kloning. Men det skulle inte vara passande i en situation som denna. Mitt emot mig står en livs levande. Numera en trevande framstöt. Livet går vidare. Man kan ordna med vissa dekret. Klockan snabbar på. Jag vill inte gå hem.

#5

Tala med din bank. Vem talar med mig då? Jag har väl aldrig varit så där överslätande förut. Men nu var det som fan flugit i mig. Hon ville till varje pris få till stånd en affär. Föga anade man vad som låg bakom. Inte alls som i verkligheten. Annat var det på min tid, då kunde man prata om allt, och då menar jag allt. Hon hade såna där röda blad på handväskan. Inte som lingonblad utan mer som jordgubbsblad fast röda. Inte ska jag väl snoka i andras privatliv tänkte jag och smög ner en liten servett i handväskan.

#6

Om man tar ner en av dem blir några kvar. Inte för att det gör något men viljan att kräva blir ett hinder. Kan du inte titta mer på mig? En fråga bara. Kanske borde man titta mer på henne. Om det vore så enkelt. Inget är egentligen enkelt. Bara att titta är enkelt. Men att titta så där, då blir det svårare. Våga släppa loss! Ta det lugnt, ta en toy! Var dig själv! Var naturlig! Slagord, meningar av välvilja kan man se det som.  En serie av åtgärder.

#7

Kan du se mig än? Om inte, ta dig samman och klara ut bekymren. Kunde jag inte om igen se dig genom väggen skulle jag dö av hunger. Klen tröst med liten röst. Jo, där borta finns en av dem. Kan du räkna dem alla? Nej, kanske inte alla men definitivt dig som står där borta i hörnet. Ganska säker är jag. Eller egentligen tvärsäker men tvivlet är inbyggt. Erinrar mig en anekdot om tomtar som tigger om nåd i kvällens mörker. Dom fick inget gehör men väl lite lindring i smärtans outhärdliga förtvivlan. Liksom två fresker står dom där. Den ena lockar med lidelsen. Den andra returnerar varje försök. Klockren träff i hjärtat. Hotet är undanröjt. För stunden klarar jag mig själv men snart briserar bomben.

#8

Lena utbrast triumferande att hon minsann också kunde se sig om. Inte skulle jag var till något hinder inte. Nä, jag skulle snarast vara ett stöd och uppmuntra hennes nya hobby. Vore jag inte så skuldmedveten skulle jag nog ha satt upp ett mål och kämpat mig själv genom de trånga gränderna. Hon och jag genomlider ett år av försakelser. ,I mitten ett kylskåp. Livet är allt bra konstigt. Fredagarna är bäst, då använder vi tonerna för att räkna in klockan.