söndag 31 mars 2013

Experiment och försökskaninen Hans.


Jag sysslade med en hel del med olika experiment där jag själv var försökskaninen.
Just detta var lite extra kul. Det fick avbrytas för ett ganska långt äktenskap och familjeliv. Men faktum var att svaret på frågan nog kan besvaras med ja, i mitt fall då.


Omoderna parningsritualer?
(Experimentet avbrutet på grund av kärlek.)

Frågeställning: Kan en någorlunda normal kille/man förvänta sig kärlek
utan att själv ta initiativet?

Redan under tonåren bestämde jag mig för att inte ställa upp den enligt mig så utbredda missuppfattningen att mannen ska ta initiativet till en uppvaktning. Just då var jag ganska nördig och insnöad på tekniska ting som elektronik och radioapparater. Det fanns liksom inte i min världsbild att jag skulle vara ett tänkbart alternativ i tonårsflickans verklighet. Istället skulle jag bli så bra att någon bara måste intressera sig för mig. Med kvalitet skulle jag erövra flickhjärtan. Ungefär så resonerade jag. En teoretikers förvirrade tankar skulle man lätt kunna tro. Jag intalade mig själv att en tjej som inte vågade inte var något att ha.
I livets backspegel ser jag att den som inget vågade var jag själv. Men just då kändes det ganska lätt att fatta ett sådant beslut. Vad jag missbedömde var nog min ibland näst intill dödsföraktande förmåga att hålla fast vid en övertygelse. Jag tänkte att det nog löser sig framöver med kvinnorna. Jag lödde och fixade med mina grejor och det hade gått ett år. Nästa år var det söta tjejer på skolan. Året efter var det söta tjejer överallt. Men jag uthärdade och tänkte att jag som vanligt hade rätt. Det gick flera år och till slut var jag så kär att jag höll på att ringa en tjej. Men som tur var besinnade jag mig i sista sekunden. Någon måste ju faktiskt offra sig för vetenskapen och vem skulle jag kunna övertala att fortsätta detta något okonventionella experiment?

Det gick många år och jag ökade exponeringen av forskningsobjektet (mig själv) i olika sammanhang. Sålunda jobbade jag såväl med kvalitet som kvantitet. Kanske hade jag börjat ana att en produkt må vara hur bra som helst men gömmer konsumföreståndaren den inne på lagret kan ju ingen köpa den.
Jag visades på diskotek, barer, föreningar, kvällskurser, skolmatsalen och skidspåret. Jag försökte under en period att vara välklädd. Jag gled runt med bilen, cyklade till grannlänet, provade dressyrkurs med hunden, ridträning, rockkonserter och fotboll. Men efter varje år kunde jag sätta ett kryss för alternativet "Inga närmanden genomförda under provperioden." Ungefär så höll det på hela tiden och det blev allt mer tröttsamt.

Kanske har jag gjort en och annan missbedömning. Om en tjej smeker mig på insidan av låren så kan hon möjligen ha andra avsikter än att värma fingrarna. Om hon vill pussas så behöver det inte bero på att hon tror att jag är är den saknade pojkvännen som nyss gjort slut. Om hon krampaktigt omfamnar mig behöver det inte betyda att hon är rädd för ormar. Men under en så lång period måste man nog acceptera att några mindre defekter finns i materialet. Kanske måste det ändå vägas in när slutrapporten ska sammanställas.

Numera känner jag en mindre så kallad utbränning genom negativ upprepning. Tyvärr anar jag att det kan bli en livslång försöksperiod. Och det anknyter till ett annat experiment jag driver som försöker ta reda på om man har någonting för att ställa upp och vara snäll. Tyvärr ser det mörkt ut på den fronten också.

Slutsats: På den attraktionsnivå jag befinner mig på kan man inte förvänta sig någon form av kärlek om man inte själv är med och tar vissa initiativ. Möjligen kan man diskutera på vilken normalitetsnivå jag befinner mig men det unika materialet pekar entydigt på detta resultat. Huruvida resultatet kan överföras till kvinnor kan jag inte säga säkert men jag misstänker på goda grunder att det krävs initiativ från båda håll för att skapa förutsättningar för ett förhållande. Kanske skulle jag ha tagit reda på det innan jag startade experimentet. Det borde ju inte ha berett så stora svårigheter för en läskunnig tonåring tycker man.

"Don´t try this at home" säger amerikanerna. Jag säger lite försiktigare att min metod nog har vissa brister och att man bör avvakta.



Inga kommentarer: