25/6
När jag varit ledig i nästan en dag så var det dags. Lite campingliv är ju alltid trevligt, tänkte jag och började packa. Först skulle jag vandra ner mot Hälsingland, trodde jag. Efter en nerpackad pryl skulle jag först cykla en bit och sedan gå. Efter tre prylar skulle jag göra något helt annat. När jag kom hem efter ett besök hos fröken Blixt på den stora affären så hade jag bestämt mig för att cykla norrut och sedan gå runt lite i Höga kustenområdet. Packningen minimerades och rymdes plötsligt i en 45-liters ryggsäck. Med en hel del besvär förankrades den på en minimal pakethållare som dessförinnan skruvats fast i en cykel i barnstorlek. I ryggsäcken låg det några plastkläder, lite mat, tält, sovsäck, liggunderlag och några småprylar.
När jag varit ledig i nästan en dag så var det dags. Lite campingliv är ju alltid trevligt, tänkte jag och började packa. Först skulle jag vandra ner mot Hälsingland, trodde jag. Efter en nerpackad pryl skulle jag först cykla en bit och sedan gå. Efter tre prylar skulle jag göra något helt annat. När jag kom hem efter ett besök hos fröken Blixt på den stora affären så hade jag bestämt mig för att cykla norrut och sedan gå runt lite i Höga kustenområdet. Packningen minimerades och rymdes plötsligt i en 45-liters ryggsäck. Med en hel del besvär förankrades den på en minimal pakethållare som dessförinnan skruvats fast i en cykel i barnstorlek. I ryggsäcken låg det några plastkläder, lite mat, tält, sovsäck, liggunderlag och några småprylar.
Vid halvsjutiden hade jag lyckats baxa ner den något svårhanterliga cykeln till vägen utanför mitt hus. Första paus vid Stavreviken efter 21,7 km på ganska exakt en timme. Halvvägs till Stigsjö ute i storskogen uppehåller sig två rävar på vägen varav den ena är liten och därför springer runt i diket utan att notera min närvaro. Först är det ganska kul att stå och betrakta rävarna, sedan mindre kul och till sist inte ett dugg kul med alla myggor som suger blod på mina bara ben. Den stora räven sitter bara mitt på vägen och stirrar på mig. Jag cyklar närmare och inget annat händer än att jag kommer just närmare. Det är då jag börjar tänka på vassa rävtänder som biter i mina ben och jag försöker skrämma bort rävarna. Det händer fortfarande inget så jag skrämmer lite mer och då vaknar den lilla räven i diket och går inåt skogen. Den stora räven reser sig lugnt upp och vandrar efter.
Så småningom hamnar jag i Härnösand och känner att jag bara måste cykla uppför Vårdkasberget. Vid 24-tiden somnar jag utan vare sig vaggvisor eller andra sömnstimulantia.
26/6 Kl. 11.25
Jag sitter fortfarande i tältet och grejar med mat, te och nu senast kaffe. Vädret växlar mellan sol och regn. Det känns behagligt att bara sitta och lyssna på fåglarna och havet i fjärran. Förmodligen lämnar jag cykeln här och tar bussen istället. Min packning innehåller inte många kläder (1 jacka) som skyddar mot regn. En kartstudie över ruttens höga halt av E4 gör valet lättare.
Jag sitter fortfarande i tältet och grejar med mat, te och nu senast kaffe. Vädret växlar mellan sol och regn. Det känns behagligt att bara sitta och lyssna på fåglarna och havet i fjärran. Förmodligen lämnar jag cykeln här och tar bussen istället. Min packning innehåller inte många kläder (1 jacka) som skyddar mot regn. En kartstudie över ruttens höga halt av E4 gör valet lättare.
Nu är det plötsligt kväll och jag sitter i tältet som flyttats till Skulebergets topp, lite i skymundan på en klipphylla. Det är ju campingförbud häruppe. Tältets förflyttning från busshållplatsen i Ullånger var inte helt smärtfri förutom i tårna som var bedövade av kylan, långbyxor vägde alldeles för mycket. 8 grader ser det ut som på liftvaktens termometer. Somnar ovaggad idag också.
27/6 kl. 10.00
Ätit blåbärsgröt och håller på med kaffet. Liften startar 9.35 och de första turisterna kommer upp en halvtimme senare. Man ser när de kliver på och av för då saktar korgliften in. Jag själv tar det lugnt och tittar ut över Dockstabygden. Lite väl mycket oväsen nu med både E4-an och liftens skrammel. Läser lite i Åka skidor som jag köpte på macken i Docksta. Vädret är halvmulet och fortfarande kyligt när solen går i moln. Vattnet till pulverkaffet måste svalna lite innan man häller det i lättviktskåsan av mjukplast. Kaffet smakar väl mycket av plast annars. Kanske ska man inte spara vikt på kåsan i första hand tänker jag.
Ätit blåbärsgröt och håller på med kaffet. Liften startar 9.35 och de första turisterna kommer upp en halvtimme senare. Man ser när de kliver på och av för då saktar korgliften in. Jag själv tar det lugnt och tittar ut över Dockstabygden. Lite väl mycket oväsen nu med både E4-an och liftens skrammel. Läser lite i Åka skidor som jag köpte på macken i Docksta. Vädret är halvmulet och fortfarande kyligt när solen går i moln. Vattnet till pulverkaffet måste svalna lite innan man häller det i lättviktskåsan av mjukplast. Kaffet smakar väl mycket av plast annars. Kanske ska man inte spara vikt på kåsan i första hand tänker jag.
Jag haltar nerför Skuleberget på ömma fötter och tar mig till övergången av E4-an vid Magdbäcken. Jag sköljer av mina två plagg i bäcken och tar skyndsamt på mig de blöta plastbitarna. Förmodligen är det inte helt lyckat att springa omkring naken på E4-an. Nu vidtar den tråkiga promenaden på stigen mot Käl som bara trampats av hästhovar ser det ut som. Mycket lerigt men jag går barfota så det gör inte så mycket.
På halva sträckan från Magdbäcken har någon satt upp en skylt med ordet "Grotta" på. Oemotståndligt så klart och jag lämnar den mörka skogen för kanske en kilometers promenad upp mot ett ganska klippigt område. Nästan uppe vid grottan hör jag ljud som låter som när man slår pinnar mot en trädstam. Det var det också, en turist som förmodligen skulle skrämma bort det otäcka djuret (jag som smög barfota).
Grottan är en strandgrotta så jag kunde inte använda ficklampan här heller, helt onödiga gram hittills. Stigen övergår snart till en ännu tråkigare bilväg och det är lätt att förstå varför leden hittills varit så igenväxt. Nere vid pakeringen i Käl står det en del bilar och jag noterar att Jonas slutavverkat sin skog som gränsar till Skuleskogens nationalpark. En som skulle kunna vara Jonas åker förbi i en skruttig pickup. Kanke räcker inkomsten från kalhygget till en ny. Som vanligt försöker Skogsvårdsstyrelsen döva samvetet med en massa skyltar om miljöanpassat skogsbruk och annan skogsinformation.
När jag suttit i solen nere på sandstranden i Kälsviken en stund och hunnit dricka kaffe på maten noterar jag ännu en nackdel med min packningsanorexia. Det är fötterna som aldrig krånglat förut som nu är odugliga för alla farter över den som en stapplande gångsstil medger. Jag har ju faktiskt höga och motsträviga fotvalv och det är tydligen skäl nog för att jag ska ha kraftiga skodon på såna här vandringar. Barfota eller med Tevasandaler fungerar nog fötterna bara utan packning. När jag slutat ömkat mig själv sätter jag upp tältet bakom några granar på stranden där jag har utsikt över vad som försiggår utan att röja min närvaro. Jag sköljer av mina kläder för andra gången idag men nu behöver jag inte sätt på mig blöta kläder. Nu hänger jag kläderna i en gran och lägger mig själv på liggunderlaget och läser om skidåkning i Argentina. Solen lyser och sanden är varm, ganska trivsamt faktiskt.
28/6 kl.12.30
Fortfarande fast i Kälsvikens paradis. Solen lyser nu från nästan molnfri himmel. Folket kommer och går borta på leden. En familjebåt lägger till vid stranden. Kombinationen motoriserad gummibåt på släp och barn brukar betyda oväsen. Men det tar någon timme innan barnen badat klart och ska åka båt, i samma stund avgår jag mot Näskebodarna. Genom att följa stranden undviker jag effektivt Slåtterdalsskrevan och eventuellt sällskap. I Näskebodarna ser jag ett gäng bestående av fyra personer varav minst en riktigt vandrare med grova kängor, fläckiga byxor, jätteryggsäck och tillhörande kvinnlig beundrare. En ynklig liten typ som stapplar runt barfota med en miniryggsäck tittar dom inte ens åt, dom riktiga vandrarna. Senare ser jag samma sällskap på en strand där dom slagit upp sina rymliga tält med ståhöjd och silverbeläggning att spegla sig i. Dom har en boll att sparka av sina aggressioner på också. Inte så märkligt att ryggsäckarna blir stora.
Fortfarande fast i Kälsvikens paradis. Solen lyser nu från nästan molnfri himmel. Folket kommer och går borta på leden. En familjebåt lägger till vid stranden. Kombinationen motoriserad gummibåt på släp och barn brukar betyda oväsen. Men det tar någon timme innan barnen badat klart och ska åka båt, i samma stund avgår jag mot Näskebodarna. Genom att följa stranden undviker jag effektivt Slåtterdalsskrevan och eventuellt sällskap. I Näskebodarna ser jag ett gäng bestående av fyra personer varav minst en riktigt vandrare med grova kängor, fläckiga byxor, jätteryggsäck och tillhörande kvinnlig beundrare. En ynklig liten typ som stapplar runt barfota med en miniryggsäck tittar dom inte ens åt, dom riktiga vandrarna. Senare ser jag samma sällskap på en strand där dom slagit upp sina rymliga tält med ståhöjd och silverbeläggning att spegla sig i. Dom har en boll att sparka av sina aggressioner på också. Inte så märkligt att ryggsäckarna blir stora.
Snart kommer jag ikapp ett gäng tjejer med en hund och som vanligt lyckas jag stressa upp deras tempo. Givetvis snubblar en av dem på en rot och jag glider förbi. Tjejer med hundar är alldeles för intressant för att jag ska kunna gå normalt och vara trevlig.
Senare under dagen frågar en sommarstugeboende varför jag går så fort. Jag blir skyldig svaret och säger heller inget om att mina fötter smärtar och att jag dragit ner på tempot. Efter nationalparksparkeringen i Näske blir det ensamt på leden igen och jag kommer till Köpmanholmen där jag shoppar lite att fylla upp ryggsäcken med.
Balesudden är målet för kvällen och där finns en tjärn uppe på berget med kristallklart vatten. Det enda levande som syns i vattnet är några tusen grodyngel och två små fiskar. Tältet åker upp på en klipphylla längst ut och högst upp på udden. Utsikten ikväll blir bl.a. Trysunda och Skrubban som är mitt nästa stora expedtionsmål. Där ska jag ta mig in i de jättelika sprickorna på något sätt. Synd att klättergrejorna ligger kvar hemma.
Utsikt från Balesudden, Trysunda och Skrubban.
29/6 kl. 9.00
Vaknar av att solen värmt upp tältet väl mycket. Under natten har det regnat men nu är det nästan molnfritt. Nere på stranden sitter jag och torkar kläder en stund. En liten orm ålar förbi alldeles framför mina fötter. Den verkar betrakta mig som ointressant och helt ofarlig. Jag såg inte vilken sorts orm det var. Det blir inget besök vid grottorna jag såg en skylt om under kvällen före. Fötterna är inte i skick för att gå tillbaka efter leden för att titta på grottor.
Vaknar av att solen värmt upp tältet väl mycket. Under natten har det regnat men nu är det nästan molnfritt. Nere på stranden sitter jag och torkar kläder en stund. En liten orm ålar förbi alldeles framför mina fötter. Den verkar betrakta mig som ointressant och helt ofarlig. Jag såg inte vilken sorts orm det var. Det blir inget besök vid grottorna jag såg en skylt om under kvällen före. Fötterna är inte i skick för att gå tillbaka efter leden för att titta på grottor.
Under eftermiddagen når jag Domsjö med nästan odugliga fötter. Nu blir det lite vila för fötterna några dagar och sedan tar jag hyra på en båt för att förhoppningsvis kunna göra ett besök på Skrubban och så småningom dyka upp i Sundsvall igen.
1/7
Idag lånar jag en bil och åker till Gideå för att besöka Skallebergsgrottan. Skalleberget är ett fint berg med fantastiska sprickor. Grottorna har gjorts lättillgängliga med stegar och skyltar. Till och med hjälmar finns att låna. Personligen hade jag gärna varit utan detta stöd och allt skräp och bråte som fanns på berget. I Jämtland har dom värmeljusen som skräpar ner. I Ångermanland är det stegar. I Medelpad har vi, ja vadå? Jag är förmodligen hemmablind men jag kommer inte på något särskilt som skräpar ner i våra grottor. Idag hade jag den lilla hunden med så jag tittade mest bara ner i de bottenlösa sprickorna. En lustig sak är att dom lutar, sprickorna, och är ganska smala, kanske 1 meter. Nästa gång tar jag med mig rep och annan utrustning så jag kan fira mig ner själv utan hjälp av stegarna.
Idag lånar jag en bil och åker till Gideå för att besöka Skallebergsgrottan. Skalleberget är ett fint berg med fantastiska sprickor. Grottorna har gjorts lättillgängliga med stegar och skyltar. Till och med hjälmar finns att låna. Personligen hade jag gärna varit utan detta stöd och allt skräp och bråte som fanns på berget. I Jämtland har dom värmeljusen som skräpar ner. I Ångermanland är det stegar. I Medelpad har vi, ja vadå? Jag är förmodligen hemmablind men jag kommer inte på något särskilt som skräpar ner i våra grottor. Idag hade jag den lilla hunden med så jag tittade mest bara ner i de bottenlösa sprickorna. En lustig sak är att dom lutar, sprickorna, och är ganska smala, kanske 1 meter. Nästa gång tar jag med mig rep och annan utrustning så jag kan fira mig ner själv utan hjälp av stegarna.
2/7
Nu jobbar jag för mat och husrum med att laga traktorer och elverk. Idag var det lite målning på en traktor. Har jag tur kan det bli lite hundpassning också. Maten och kaffet är okej så jag stannar nog någon dag till.
Nu jobbar jag för mat och husrum med att laga traktorer och elverk. Idag var det lite målning på en traktor. Har jag tur kan det bli lite hundpassning också. Maten och kaffet är okej så jag stannar nog någon dag till.
3/7
Idag avgick en båt med destination Sundsvall. Jag mönstrade på med en mindre komplettering av garderoben. Om jag ska äta middag vid kaptenens bord måste jag se någorlunda proper ut. Vi ankrar upp på Trysunda vilket passar mig utmärkt. Myggorna drar fram i stora svärmar och anfaller med en affektivitet jag sällan sett maken till. Beror det på den hårda uppväxten i den vindpinade skärgården?
Idag avgick en båt med destination Sundsvall. Jag mönstrade på med en mindre komplettering av garderoben. Om jag ska äta middag vid kaptenens bord måste jag se någorlunda proper ut. Vi ankrar upp på Trysunda vilket passar mig utmärkt. Myggorna drar fram i stora svärmar och anfaller med en affektivitet jag sällan sett maken till. Beror det på den hårda uppväxten i den vindpinade skärgården?
4/7
Jag fyller grottbåten med några prylar, en hund och mig själv. Motorn är alldeles ny så jag kör lugnt vilket jag senare mätt upp till 2 knop. Väl ute på Skrubban som ligger utanför inloppet till Trysundas fiskehamn hittar jag ett båtgarage i form av en grotta i vattenbrynet. Därifrån bär jag vovven upp genom ett grottsystem och kommer fram i en ravin. Vi går omkring några timmar och tittar på naturen och allt spännande som finns i naturreservatet.
Jag fyller grottbåten med några prylar, en hund och mig själv. Motorn är alldeles ny så jag kör lugnt vilket jag senare mätt upp till 2 knop. Väl ute på Skrubban som ligger utanför inloppet till Trysundas fiskehamn hittar jag ett båtgarage i form av en grotta i vattenbrynet. Därifrån bär jag vovven upp genom ett grottsystem och kommer fram i en ravin. Vi går omkring några timmar och tittar på naturen och allt spännande som finns i naturreservatet.
Utsikt från moderskeppet, Skrubban SO.
5/7
Idag är jag på Ulvön och det första jag kollar är vem som satt upp en GSM-antenn i masten på Lotsberget. Tyvärr var anläggningen inte startad så vi får fortsätta att ringa via basstationerna inne på fastlandet ett tag till. Som vanligt pågår festen till långt in på natten. Jag var bl.a. ombord på en båt med en något skum besättning. I efterhand är jag nöjd med att ha kommit därifrån helskinnad. Jag hade ingen aning om vilka dom var men jag gick bara ombord och påstod att jag visste mycket mer än någon ur besättningen. Om allt. Innan jag gick därifrån hade jag nästan köpt båten.
Idag är jag på Ulvön och det första jag kollar är vem som satt upp en GSM-antenn i masten på Lotsberget. Tyvärr var anläggningen inte startad så vi får fortsätta att ringa via basstationerna inne på fastlandet ett tag till. Som vanligt pågår festen till långt in på natten. Jag var bl.a. ombord på en båt med en något skum besättning. I efterhand är jag nöjd med att ha kommit därifrån helskinnad. Jag hade ingen aning om vilka dom var men jag gick bara ombord och påstod att jag visste mycket mer än någon ur besättningen. Om allt. Innan jag gick därifrån hade jag nästan köpt båten.
6/7
Lustholmen norr om Härnösand. Det regnar hela tiden men jag hinner med att olovandes ta mig in på det militära området. Konstigt att dom satt upp så många förbudsskyltar där fanns ju inte mycket att se.
Lustholmen norr om Härnösand. Det regnar hela tiden men jag hinner med att olovandes ta mig in på det militära området. Konstigt att dom satt upp så många förbudsskyltar där fanns ju inte mycket att se.
7/7
Ankrar på svaj i Juniskär. Inte mycket nytt att se eftersom jag nästan är uppvuxen här. Jag tar en promenad över till Essvik och blir lika förvånad som vanligt över hur allt förändrats sen jag flyttat därifrån. Dom har förstört min skog med vägar, fotbollsplaner och kalhyggen.
Ankrar på svaj i Juniskär. Inte mycket nytt att se eftersom jag nästan är uppvuxen här. Jag tar en promenad över till Essvik och blir lika förvånad som vanligt över hur allt förändrats sen jag flyttat därifrån. Dom har förstört min skog med vägar, fotbollsplaner och kalhyggen.
8/7
Snart är semestern slut.
Snart är semestern slut.
Hans Wikberg 1998
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar