Idag såg Sofia lite extra bestämd ut. Strax fick jag reda på varför. Hon meddelade att jag skulle fixa en stadsjakt med en klämjurva. Sedan delade hon ut inbjudningar till dom andra. Fria händer åt mig alltså. Jag hade på fem minuter tänkt ut hur deltagarna skulle få springa upp och ner på både Norra och Södra berget. Möjligen anade hon mina planer och jag kallades in till ett möte. Fortfarande fick jag inte se inbjudan men ledningen gjorde helt klart för mig att två berg på samma dag inte var aktuellt. Efter en hård förhandling enades dom andra om att Norra berget fick räcka.
Mitt första problem var att definiera klämjurvan. Det tog en stund att förstå jurvans natur. Bilden klarnade och då förstod jag att det finns en sådan på Norra berget. Sedan tog jag anteckningsboken och skrev en rubrik, "Platser man aldrig besökt". Cykeln rullade fram och tillbaka i stan och jag besökte och besökte.
En scoutguide över Sundsvall skulle det bli. Åtta sidor med en massa mer eller mindre bra information trycktes upp. Materialet kändes lite tunt hittills och i fantasin såg jag en rulle papper med en miljard frågor. Ett litet band med rosett höll ihop rullen. En karta över de platser som fanns i guiden kunde ju vara bra att ha så en sån svängde jag ihop och förstorade den till ett lagom otympligt format.
På morgonen återstod bara att förbereda klämjurvan. En kasse slipsar, en tändsticksask och en del andra prylar packades ner.
På torget droppade det in en massa människor som ville vara med på Stadsjakten. Nu var det min uppgift att lura i dom att våra papper var värda 50 kronor. Märkligt nog betalade dom villigt för en skum guidebok, en oläslig karta och en miljard meningslösa frågor. Henke såg nöjd ut för han hade lagt ut en del på fikat.
Precis som jag befarat stoppade alla ner guideboken i fickan och rullade ut frågerullen som bestod av 6 meter papper. Tävlingsledningen tog kassan och gick på en restaurang och tröstade sig med en rejäl måltid.
På fikakontrollen fick vi sitta med våra gigantiska fikakassar och vänta. Ingen dök upp och vi travade oroligt runt för att kunna se om någon förtvivlat letade fikapausplatsen. Småningom dök några Grovrar upp. På grund av ren och skär bekvämlighet höll dom på att missa Norra berget. Precis som Stödes kårstyrelse som tänkte ringa till Norra berget. Efter en stunds fikande kom dom på bättre tankar och gick iväg mot platsen där klämjurvans hemlighet skulle avslöjas.
Alnös seniorer hade lagt fikakontrollen sist men hade nöjt sig med att bara titta på jurvan utan att undersöka den ordentligt. Efter några små påpekanden från oss sprang dom tillbaka för att kunna vinna. Nu var det bara att packa ihop de fortfarande överfyllda fikapåsarna och återvända till torget.
Dom flesta hade alltså fastnat i en rulle med miljarders frågor. Ännu ett spår som visat sig vara för svårt. Man lär sig aldrig.
Efteråt var det dags för hajk. Två scouter hade sina ryggsäckar med sig och jag insåg att hajkdelen av stadsjakten skulle bli en rätt så ensam historia. Gruppen skingrades åt en massa olika håll. Varför ska man ha en gemensam hajk när man kan ha en alldeles egen?
När vi skulle avsluta på söndagen var det lätt för hajkledningen på tre personer att räkna in deltagarna, en från Grover och en från Njurunda. Tack David och Katarina!
Hans Wikberg 1998
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar